Nan Inger Östman

Nan Inger Östman kan vara känd för sina läsare under olika namn, beroende på vilken genre man känner henne bäst från. Hon skrev nämligen både som Nan Inger och som Nan Östman, liksom under sitt fulla namn, Nan Inger Östman. De flesta av hennes hästböcker skrev hon dock som Nan Inger, och det är detta namn som en hel generation hästtjejer i Sverige känner igen från sin uppväxt.horses-1348287_960_720

Nan Inger Östman började dock sin författarkarriär i en helt annan genre, nämligen deckare, som hon skrev tillsammans med sin man, Peter Östman. Deras första bok kom ut år 1953, och den efterföljande (och sista som de skrev tillsammans) redan året efter. Samma år gav Östman ut sin första bok på egen hand, och det dröjde inte länge innan hon gjorde debut inom den kategori böcker som då kallades ”flickböcker”. Hennes första ”hästbok” kom ut år 1968, med titeln Sedan jag red Dunet, och den blev den första i en lång rad av liknande böcker. Östman skrev inte bara om hästar, utan också om ungdomars vardag i allmänhet, men eftersom hennes böcker utspelade sig på landet var hästarna och livet i stallet en naturlig del av det. Det som utmärkte Östmans böcker från andra hästböcker var att de inte handlade om en romantiserad bild av hästlivet, med svarta hingstar i brittiska omgivningar. Istället skrev Östman om realistiska situationer som svenska tjejer kunde känna igen sig i: hon skrev om ponnyer, om att rida i det svenska mörkret och slasket och om alla andra delar av en hästtjejs vardag i Sverige. Det var böcker som alla kunde känna igen sig i, oavsett klass, även de hästtjejer som aldrig kunde drömma om att få en egen häst. Något annat som tyvärr också är en del av många hästtjejers vardag är skador och krämpor, då hästsporten är en av de mest olycksdrabbade sporterna. Som hästtjej kan det därför vara bra att ha kontakt med en naprapat regelbundet, för att förebygga och åtgärda skador. Du hittar lätt en naprapat i Stockholm på Varden.se.

Nan Inger Östman gick bort den 8 april 2015, 92 år gammal. Hon hyllades då av sina läsare såväl som av de förlag som gett ut hennes böcker.